Hälfta-hälfta

Jag har varit här halva min tid, tio veckor har gått, tio veckor är kvar.

Det har varit blandade känslor och tiden går både fort och långsamt på samma gång, det är ganska konstigt. Vi har jättekul här nere och jag vill inte att det ska ta slut, samtidigt som jag verkligen vill att tiden ska gå fort så att jag kan få åka hem någongång! Känslorna snurrar runt och man blir lätt ganska förvirrad, men faktum är att halva min tid är gjord här nere.
Det har varit tio späckade veckor och 33:5 i studentvillage har blivit min nya adress och fasta punkt. Lustigt som bara den. Här bor vi allihop från jordens alla hörn. Detta är min vardag och alla konstiga ljud är inte längre konstiga och jag sover gott om natten. En vanlig morgon kan man nämligen mycket vanligen vakna av följande ljud: 1. Kråkor som låter som om de pratar kra kra kraaaaaoooo 2. Marzcya har ett vindspel hängande på sin dörr, hon vaknar 05.30 varje morgon och ber mot mekka. 3. Vattnet forsar fram i rören i väggen för någons morgondusch 4. Det är onsdag och städarna kommer med sina dammsugare och högljudda skämt innan tio. Om jag mot förmodan inte vaknat till liv av någon av dessa ljud så ringer troligen mitt alarm snart.

Just nu längtar jag efter er hemma och efter allt som är bekant men jag vet att den minut jag lämnar detta bakom mig kommer jag samtidigt känna vemod och saknad efter detta.
Hur skumt är inte det? En finurlig sångare vi känner sa en gång att man saknar sånt som man inte har och hur sant är inte det. Låter ganska logiskt men någonstans ligger en finess i att vara nöjd i varje dag istället för att alltid längta till något annat. Jag är inte där än.
/Er Ellinor

PS. Idag kom kärleken, (inte min kärlek tyvärr men) Anou fick besök av sin pojkvän från NZ. Han dök upp oanmäld med en stor bukett rosor och jag fick ringa efter henne med en påhittad lögn för att hon skulle komma hem. Han gömde sig bakom dörren och glädjeruset var obetalbart när hon bokstavligen hoppade upp i hans famn. Inte ett öga va torrt. Jag fick till och med fjärilar i magen för deras skull. Ack den kärleken. :)
DS.